smuts

Svenska

Substantiv

Böjningar av smuts	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	smuts	smutset
Genitiv	smuts	smutsets

smuts

1. (oönskade) ämnen, såsom damm, lera, jord etc., på något som gör att detta inte längre upplevs som rent och fint

   Det är fullt med smuts på golvet.

Besläktade ord

• smutsa
• smutsig

Översättningar

  

bokmål: smuss (no) n, skitt (no) m engelska: dirt (en), filth (en) franska: saleté (fr) f, crasse (fr) f, boue (fr) f nederländska: vuil (nl) n

nynorska: skit (nn) m, smuss (nn) spanska: mugre (es) f, roña (es) f, suciedad (es) f tyska: Schmutz (de) m