spraka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även språka.

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av spraka  Aktiv Passiv
Infinitiv spraka sprakas
Presens sprakar sprakas
Preteritum sprakade sprakades
Supinum sprakat sprakats
Imperativ spraka
Particip
Presens sprakande, sprakandes
Perfekt

spraka

  1. ge ifrån sig tätt upprepade, smällande eller knäppande ljud (t.ex. om eld, elektricitet)
    Synonymer: knastra, knattra, knaka, fräsa
  2. gnistra, blixtra
  3. lysa (mycket) bjärt, färggrant
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av ljudhärmande ursprung, belagt i svenskan sedan cirka 1430 som fornsvenska spraka.[1]

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svensk ordbok: "spraka"