stauen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för stauen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv stauen
Presensparticip stauend
Perfektparticip gestaut
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich staue  du staust  er, sie, es staut 
Plural wir stauen  ihr staut  sie stauen 
Preteritum Singular ich staute  du stautest  er, sie, es staute 
Plural wir stauten  ihr stautet  sie stauten 
Imperativ
Singular - staue ! -
Plural - staut ! stauen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich staue  du stauest  er, sie, es staue 
Plural wir stauen  ihr stauet  sie stauen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich staute  du stautest  er, sie, es staute 
Plural wir stauten  ihr stautet  sie stauten 

stauen

  1. dämma
  2. (språk) stuva