straucheln

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för straucheln 

Hjälpverb: haben

Infinitiv straucheln
Presensparticip strauchelnd
Perfektparticip gestrauchelt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich strauchle, strauchel, strauchele  du strauchelst  er, sie, es strauchelt 
Plural wir straucheln  ihr strauchelt  sie straucheln 
Preteritum Singular ich strauchelte  du straucheltest  er, sie, es strauchelte 
Plural wir strauchelten  ihr straucheltet  sie strauchelten 
Imperativ
Singular - strauchle, strauchel, strauchele ! -
Plural - strauchelt ! straucheln Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich strauchele  du strauchelest  er, sie, es strauchele 
Plural wir straucheln  ihr strauchelet  sie straucheln 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich strauchelte  du straucheltest  er, sie, es strauchelte 
Plural wir strauchelten  ihr straucheltet  sie strauchelten 

straucheln

  1. snubbla, snava
    Synonymer: stolpern