sudoku

Se även Sudoku.

Svenska

Substantiv

Böjningar av sudoku	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sudoku	sudokut	sudokun	sudokuna
Genitiv	sudokus	sudokuts	sudokuns	sudokunas

sudoku

1. logikspel i form av rutmönster där (vanligen) siffrorna 1 till 9 skall pusslas in i speciell ordning

   Etymologi: Japanska 数独 (sūdoku), från början kallat suuji wa dokushin ni kaguru, "en siffra som måste förbli utan par", senare avkortat till su doku, "ensam siffra".

   Sammansättningar: sudokufantast, sudokukonstruktör, sudokulösare, sudokuplan

Översättningar

Översättningar  

bokmål: sudoku (no) n engelska: sudoku (en), (amerikansk engelska) Number Place (en) finska: sudoku (fi) estniska: sudoku (et) esperanto: sudoko (eo) franska: sudoku (fr) m

italienska: sudoku (it) m kinesiska: 数独 (zh) (shù dú) nederländska: sudoku (nl) m polska: sudoku (pl) n tyska: Sudoku (de) n