tjänare

Svenska

Substantiv

Böjningar av tjänare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tjänare	tjänaren, vard. tjänarn	tjänare	tjänarna
Genitiv	tjänares	tjänarens, vard. tjänarns	tjänares	tjänarnas

tjänare

1. betjänt

   1911: Iduns kokbok, Elisabeth Östman:

   Vid ett middagsbord för 12 personer kunna två tjänare passa upp: vid större fester måste man hava fyra, ty två och två måste alltid följas åt, om uppassningen skall gå riktigt bra.

Översättningar

betjänt  

tyska: Diener (de) m, Dienstbote (de) m

Interjektion

tjänare

1. variant av tjenare
2. (vardaglig) hälsning, när jag ringer en vän.

   "Tjänare, det är Göran."

Översättningar

(vardaglig) hälsning  

tyska: hallo (de)