toskanare

Svenska

Substantiv

Böjningar av toskanare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	toskanare	toskanaren, vard. toskanarn	toskanare	toskanarna
Genitiv	toskanares	toskanarens, vard. toskanarns	toskanares	toskanarnas

toskanare

1. någon som kommer från Toscana (och är således ofta förknippad med att vara hövisk)

   1983: Den gudomliga komedin, Dante Alighieri, översättning av Ingvar Björkeson:

   s.50

   Toskanare, som yttrar dig så höviskt och före döden eldens stad besöker, må det behaga dig att dröja något. Ditt sätt att tala röjer att din vagga stod i den ädla stad där jag måhända har varit alltför mycket till bekymmer." Från en av sarkofagerna steg plötsligt de orden upp, och gjorde att jag drog mig än närmare min ledare av rädsla.