upptäcka
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Verb [redigera]
| Böjningar av upptäcka | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | upptäcka | upptäckas |
| Presens | upptäcker | upptäcks |
| Preteritum | upptäckte | upptäcktes |
| Supinum | upptäckt | upptäckts |
| Imperativ | upptäck | – |
| Particip | ||
| Presens | upptäckande, upptäckandes | |
| Perfekt | upptäckt | |
upptäcka
- hitta något (särskilt om man är den förste); vara den förste att förstå att något existerar
- Vem upptäckte kroppen?
- Vem upptäckte Jupiters måne Europa år 1610?
- Vem upptäckte grundämnet uran?
- Jag upptäckte felet först igår.
- Varje år upptäcks flera nya arter av insekter.
- komma på hur något fungerar eller hur något kan göras, särskilt inom naturvetenskapen (särskilt om man är den förste)
- Vem upptäckte fotosyntesen?
