upptäcka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av upptäcka  Aktiv Passiv
Infinitiv upptäcka upptäckas
Presens upptäcker upptäcks
Preteritum upptäckte upptäcktes
Supinum upptäckt upptäckts
Imperativ upptäck
Particip
Presens upptäckande, upptäckandes
Perfekt upptäckt

upptäcka

  1. hitta något (särskilt om man är den förste); vara den förste att förstå att något existerar
    Vem upptäckte kroppen?
    Vem upptäckte Jupiters måne Europa år 1610?
    Vem upptäckte grundämnet uran?
    Jag upptäckte felet först igår.
    Varje år upptäcks flera nya arter av insekter.
  2. komma på hur något fungerar eller hur något kan göras, särskilt inom naturvetenskapen (särskilt om man är den förste)
    Vem upptäckte fotosyntesen?

Besläktade ord[redigera]

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]