utkomst

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av utkomst  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ utkomst utkomsten utkomster utkomsterna
Genitiv utkomsts utkomstens utkomsters utkomsternas

utkomst

  1. (ålderdomligt) det att komma ut, avfärd, avsked
    En folkhop samlas, som väntar på de femhundrades (underhusledamöternas) utkomst från palatset.
  2. försörjning, bärgning, uppehälle, inkomstkälla, levebröd
    Om en människa kan bereda sig bättre utkomst och en trevligare tillvaro i en annan världsdel, varför skall man hindra henne?
    Hans ekonomiska strävans mål är en trygg, ståndsenlig utkomst och självständighet — icke mindre, men icke heller mer.
  3. resultat, framgång, nytta
    Användning: Denna betydelse finns sedan 1700-talet enligt SAOB, men är annars en neologism inspirerad av engelska outcome.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: komma ut, utkomma
Jämför: utfärd, utgång, utlopp, uttåg