utrum
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av utrum 1. | Oräknebart | |
|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | utrum | utret |
| Genitiv | utrums | utrets |
| Böjningar av utrum 2. | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | utrum | utret | utrer | utrerna |
| Genitiv | utrums | utrets | utrers | utrernas |
utrum
- (grammatik) en av klasserna för grammatiskt genus
- Kohyponymer: femininum, maskulinum, neutrum
- (grammatik) ord som tillhör klassen för det grammatiska genuset utrum
- Kohyponymer: femininum, maskulinum, neutrum
[redigera] Etymologi
Kommer av latinska uter - "någon (av de två)".
I traditionell svensk grammatik delade man ofta upp utrum i maskulinum, femininum och reale (även kallat realgenus), där de båda första var ord med grammatiskt kön, medan reale var könsneutrala ord (eller där tidigare könstillhörighet försvunnit språkmässigt).
[redigera] Synonymer
[redigera] Antonymer
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Översättningar
ord