vägmärke

Svenska

Substantiv

Böjningar av vägmärke	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vägmärke	vägmärket	vägmärken	vägmärkena
Genitiv	vägmärkes	vägmärkets	vägmärkens	vägmärkenas

vägmärke (varning för vägarbete)

vägmärke

1. (transport) skylt som är uppsatt vid sidan av en väg (eller i vissa fall ovanför vägen) och ger vägtrafikanter information om rådande trafikförhållanden, vad för trafikregler som tillämpas, vilken färdväg som skall väljas för att nå en viss destination, m.m.

   Jämför: vägmarkering, trafiksignal

   Synonymer: trafikmärke, trafikskylt, vägskylt

   Hyponymer: varningsmärke, förbudsmärke, påbudsmärke, anvisningsmärke, lokaliseringsmärke, väjningspliktsmärke, tilläggstavla

   En trafikant skall följa anvisningar för trafiken meddelade genom vägmärken, vägmarkeringar och trafiksignaler,
   om en anvisning skiljer sig från en generell trafikregel så går anvisningen före regeln.

   En fordonsförare får inte stanna eller parkera där fordonet skymmer något vägmärke eller trafiksignaler.

Översättningar

skylt med symbol och/eller text som sitter intill eller över en (bil)väg och som informerar trafikanter om vägens och omgivningens förhållanden, aktuella trafikregler eller riktningar till olika mål, eller en standardiserad symbol som används på en sådan skylt

• franska: panneau de signalisation ^(fr) m
• nederländska: verkeersteken ^(nl)
• tyska: Verkehrszeichen ^(de), Verkehrsschild ^(de) n