ärende
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av ärende | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | ärende | ärendet | ärenden | ärendena |
| Genitiv | ärendes | ärendets | ärendens | ärendenas |
ärende
- mindre (arbets)uppgift; uppdrag
- fråga, fall eller mål som tas upp till behandling
Översättningar [redigera]
uppgift
till behandling
|