öm
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även om.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Adjektiv
| Böjningar av öm | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | öm | ▲ | |
| Neutrum | ömt | ▲ | ||
| Bestämd singular |
Maskulinum | ömme | ömmare | ömmaste |
| Alla | ömma | ▼ | ömmaste | |
| Plural | ömma | ▼ | ömmaste | |
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | öm | ▲ | ▲ |
| Neutrum | ömt | ömmare | ömmast | |
| Plural | ömma | ▼ | ▼ | |
| Adverbavledning | ömt | |||
öm
- som smärtar och gör ont, främst vid beröring; även bildligt (om känslighet, om svaghet)
- Min tå är fortfarande öm efter det att jag sparkade i bordsbenet.
- Uppenbarligen har jag genom mitt inlägg lyckats trampa på en del ömma tår. Varför är det annars ingen som vill diskutera sakfrågan med mig?
- Med din skarpa intellekt lyckades du sätta fingret på en öm punkt i dagens svenska samhälle och skapa en välbehövlig debatt.
- Synonymer: ömtålig, känslig, svag
- Jämför: skör, sårbar, akilleshäl
- omtänksam och vårdande; som tar hand om någon på ett kärleksfullt sätt
