Gud

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även gud.

Wikipedia har en artikel om:
Gud

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av Gud 
utrum Singular
Nominativ Gud
Genitiv Guds

Gud

  1. (religion) den ende guden (framförallt i islam, judendomen och kristendom); allsmäktig härskare
    Ära vare Gud i höjden.
    I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
    Etymologi: Av fornsvenska guþ, av fornnordiska guð, av urgermanska *gudą, av urindoeuropeiska *ǵʰuto- (”(å)kallad eller hälld”), av den ursprungliga roten ǵʰewH-, ǵʰew- ("kalla, åberopa") eller ǵʰew- ("hälla"). Jämför älvdalska Guð, danska Gud, norska Gud, färöiska Guð och isländska Guð från fornnordiska, scots God och engelska God från fornengelska, tyska Gott, luxemburgiska Gott och yiddish גאָט (got) från fornhögtyska, gotiska 𐌲𐌿𐌸 (guþ).
    Synonymer: Herre
    Se även: satan
    Grammatik: I äldre texter och stelnade uttryck förekommer även dativformen Gudi.
    Besläktade ord: gudomlig, guda-
    Sammansättningar: gudilov, gudinog
    Fraser: Gud och hans moster, på Guds försyn, ta Gud i hågen

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Gud

  1. Gud

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Gud

  1. Gud

Färöiska[redigera]

Substantiv[redigera]

Gud

  1. Gud
    Varianter: Guð
    Synonymer: faðirin, Harrin, Várharra