Wiktionary:Stilguide/Uttal

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan beskriver uttal för svenska. Se även uttalssidor för engelska, franska, limburgiska, nederländska, spanska och älvdalska.

Det här är en sida för att underlätta ifyllandet och tolkandet av uttalsangivelser för uppslagsord. Uttalet beskrivs på uttalsraden, som läggs precis innan definitionerna (se även instruktioner för uttalsmallen). IPA (Internationella fonetiska alfabetet) är det system för fonetisk skrift som är mest erkänt internationellt och används genomgående. Denna sida ägnas åt svenskt uttal. För övriga språk, se länkar längst upp på den här sidan.

För svenska uttalsangivelser används IPA parallellt med Wiktionarys eget förenklade system som är baserat på svensk stavning för att vara intuitivt för alla som behärskar svenska i skrift. Wiktionarys eget system anger uttal på ett sätt som gör tolkning så enkelt som möjligt även för läsare som inte är bekanta med fonetisk transkription. Båda systemen är menade att vara fonematiska (dock märks t.ex. skillnaden i kvalitet mellan långa och korta vokaler ut i IPA) och att användas för den fonemuppsättning som gäller i de vanligaste formerna av talad standardsvenska. Wiktionarys eget system kommer först på uttalsraden, sedan IPA inom snedstreck.

Vokaler[redigera]

Långa vokaler
Wiktionary (förenklat) IPA Exempelord Uttalsfil och exempel Kommentar
a: ɑː mat uttal: ma:t /mɑːt/   Spela upp?
o: bot uttal: bo:t /buːt/   Spela upp?
u: ʉː ful uttal: fu:l /fʉːl/   Spela upp?
å: mål uttal: må:l /moːl/   Spela upp?
e: hel uttal: he:l /heːl/   Spela upp?
i: sil uttal: si:l /siːl/   Spela upp?
y: syl uttal: sy:l /syːl/   Spela upp?
ä: ɛː häl uttal: hä:l /hɛːl/   Spela upp? sänks till [æ] före /r/ i de flesta dialekter: här
ö: øː nöt uttal: nö:t /nøːt/   Spela upp? sänks till [œ̞ː] före /r/ i de flesta dialekter: nörd
Korta vokaler
Wiktionary (förenklat) IPA Exempelord Uttalsfil och exempel Kommentar
a a matt uttal: mat /mat/   Spela upp?
o ʊ bott uttal: bot /bʊt/   Spela upp? i fri variation med /ɔ/ i obetonad ställning
u ɵ full uttal: ful /fɵl/   Spela upp?
å ɔ moll uttal: mål /mɔl/   Spela upp? i fri variation med /ʊ/ i obetonad ställning
ä e hell uttal: hel /hel/   Spela upp? sammanfaller med kort /ɛ/ och sänks till [æ] före /r/ i de flesta dialekter: herr
i ɪ sill uttal: sil /sɪl/   Spela upp?
y ʏ syll uttal: syl /sʏl/   Spela upp?
ä ɛ häll uttal: häl /hɛl/   Spela upp? sammanfaller med kort /e/ och sänks till [æ] före /r/ i de flesta dialekter: ärr
ö œ nött uttal: nöt /nœt/   Spela upp? sänks till [œ̞] före /r/ i de flesta dialekter: förr

Användningskommentarer[redigera]

  1. Många talare skiljer på uttalet av kort e och kort ä och i den mån detta kan urskiljas används e /e/ respektive ä /ɛ/ i uttalsanvisningen. För talare som inte skiljer på uttalen ska e eller ä inte tolkas som om de har någon uttalsskillnad. (Detta mål för uttalshänvisningarna speglar möjligtvis inte verkligheten i de befintliga uppslagen i Wiktionary, men får gärna ändras i denna riktning om "fel" upptäcks.)
  2. Kort ä och långt ä: används även framför "r" i det förenklade systemet.

Övriga tecken[redigera]

Symboler för längd och suprasegmentaler
Wiktionary IPA Markerar:
 : (kolon) ː lång vokal
' (apostrof) ˈ huvudbetoning
, (komma) ˌ bibetoning
` (grav accent)  ̀ grav accent (accent 2)

Tecknet för lång vokal sätts efter vokalen. Betoningstecknen sätts före den betonade stavelsen. IPA-tecknet för grav accent används diakritiskt över vokalen, medan det för det förenklade systemet står fristående i stället för betoningstecknet.

  • accent 1 underförstås vid betoning utan ytterligare tecken
    'anden /ˈanden/ (bestämd form av and)
  • accent 2 märks ut med grav accent-tecken (fristående i det förenklade systemet, diakrit i IPA)
    `anden /ˈànden/ (bestämd form av ande)

Jämförelse Wiktionary, IPA och SAOB[redigera]

I Svenska Akademins Ordbok används en transkriptionsstandard som ej helt överensstämmer med den ovan beskrivna. Här ges en tabulär översikt över systemen.

I tabellen anges längdmarkör för långa vokaler i kolumnen för IPA, men ej för SAOB, då SAOB har ett något mer komplext system att beskriva längd och tryck, vilket beskrives efter tabellen.

Kvalitetskontroll - fakta
Denna artikel innehåller ifrågasatta faktauppgifter som eventuellt diskuteras på diskussionssidan.
Motivering: Det om SAOB verkar inte stämma med hur SAOB (nätversionen) faktiskt ser ut. Där finns ingen skillnad på tecken för långa och korta vokaler (längd utmärks bara med siffrornas placering).
Konventionell benämning Wiktionary IPA SAOB Exempel
långt a a: ɑː a mat
kort a a a ɑ matt
b b b b bet
d d d d det
långt e e: e bet
kort e e ɛ e bett
f f f f fet
hårt g g g g god
mjukt g (= j) j j j get
h h h h het
långt i i: i vis
kort i i ɪ i viss
j j j j ja
hårt k k k k kan
mjukt k (tje-ljud) tj ɕ ɟ kyss
l l l l len
m m m m men
n n n n nej
ng ng ŋ ŋ ng
långt o o: ω kosa
kort o o ʊ o kossa
p p p p pet
r r r r red
s s s s sko
sje-ljud sj ɧ ʃ själ
t t t t tro
tje-ljud tj ɕ ɟ tjuv
långt u u: ʉː ɯ rus
kort u u ɵ u russ
v v v v vet
långt y y: y nys
kort y y ʏ y nyss
långt å å: å åt
kort å å ɔ o åtta
långt ä ä: ɛː æ lät
kort ä ä ɛ ä lätta
långt ö ö: øː ö nöt
kort ö ö œ œ nött

SAOB:s längd- och betoningsmarkeringar[redigera]

SAOB använder sig av ett något komplicerat system med siffermarkeringar (1-4) för att visa på längd och betoningstryck på vokaler och konsonanter. 1 är kortast/mest obetonat, medan 4 är längst/mest betonat. Placeringen av siffran efter vokal eller konsonant spelar alltså stor roll, om siffran är placerad efter vokalen, så är det alltså den som har längd (är lång), medan om den är placerad efter konsonanten, så saknar vokalen längd (är kort).

SAOB markerar sammansättningsled, där alltså en kort paus kan inträda, med ~.

Exempel:

I flerstaviga uttryck har alltså mestadels den stavelse som har högst siffra huvudtrycket (ˈ), och den som har näst högst bitrycket (ˌ).

Fonemtabell och dialektala skillnader[redigera]

Svenska konsonanter
bilabial labiodental dental alveolar palatal velar glottal
klusiler p b t d k g
approximanter v l r j h
frikativor f s ɕ ɧ
tremulanter
nasaler m n ŋ

I de flesta dialekter (utom bl.a. finlandssvenska) smälter /s, t, d, n, l/ ihop med /r/ till retroflexa assimilationer [ʂ, ɖ, ʈ, ɳ, ɭ]. Dessa skrivs fonematiskt som /rs, rd, rt, rn, rl/.

Uttalet av /r/ varierar kraftigt i olika svenska dialekter. Allt från södre, bakre skorrande frikativor och tremulanter till mer centrala och nordliga främre tappar, approximanter, frikativor och tremulanter. Notera att rullade främre /r/ idag är rätt ovanligt i vardagstal, särskilt i TV-standardsvenska. Det är mest reserverat för övertydligt eller mycket formellt tal.

Symbolen /ɧ/ används i tabellen för sje-ljudet (skjuta, fascist, garage). Det faktiska uttalet av detta fonem varierar stort, både beroende på dialekt (eller sociolekt) samt på fonemets position i ordet. Förutom det bakre eller velara uttalet som angivits i tabellen är både supradentalt [ʂ] och alveolart [ʃ] uttal mycket vanligt förekommande.

/ɕ/ står för "tje-ljudet" (tjata, kisa, chips) som är betydligt mindre varierat, men som i vissa dialekter eller idiolekter kan växla med /ɧ/ (charter, chans, match).