ackusativ

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av ackusativ	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ackusativ	ackusativen	ackusativer	ackusativerna
Genitiv	ackusativs	ackusativens	ackusativers	ackusativernas

Böjningar av ackusativ	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ackusativ	ackusativet	ackusativ	ackusativen
Genitiv	ackusativs	ackusativets	ackusativs	ackusativens

ackusativ u även n

1. (lingvistik) kasus som används i vissa språk, ex. tyska, för att beskriva att ett substantiv eller pronomen är det direkta objektet för handlingen (i svenska markeras detta enbart på personliga pronomen)
2. (lingvistik) ett ord som står i detta kasus

[redigera] Översättningar

• bulgariska: винителен ^(bg) (vinítelen)
• finska: akkusatiivi ^(fi)
• franska: accusatif ^(fr) m
• hebreiska: יחס הפעול ^(he) m (yakhas ha-pa’ul)
• interlingua: accusative
• italienska: accusativo ^(it) m
• latin: accusativus ^(la) m
• lettiska: akuzatīvs ^(lv)
• nederländska: beschuldigend ^(nl)
• portugisiska: acusativo ^(pt) m
• ryska: винительный ^(ru) m (vinítel’nyj)
• spanska: acusativo ^(es) m
• ungerska: tárgy ^(hu)