kasus

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Etymologi 1.1.2 Översättningar

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

kasus -et, -en

1. (lingvistik) term för böjningskategorier för substantiv eller pronomen som används för att ange ordets förhållande till ett annat ord eller satsdel

   Svenska substantiv böjs efter två kasus: nominativ och genitiv.

2. (juridik) (olycks)händelse som inträffat utan avsikt att skada och som inte medför straffpåföljd

[redigera] Etymologi

böjningskategori

Sedan 1716 av latinska casus "fall", bildat till cadere "falla".

oavsiktlig händelse

Sedan 1872, samma som 1.

[redigera] Översättningar

böjningskategori

• engelska: case ^(en)
• franska: cas ^(fr) m
• tyska: Kasus ^(de) m