besudla

Svenska

Verb

Böjningar av besudla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	besudla	besudlas
Presens	besudlar	besudlas
Preteritum	besudlade	besudlades
Supinum	besudlat	besudlats
Imperativ	besudla	–
Particip
Presens	besudlande, besudlandes
Perfekt	besudlad

besudla -de , -t

• uttal: bä'su:dla

1. smutsa ner något, särskilt i symbolisk eller moralisk betydelse

   1843: En dagbok, Frefrika Bremer:

   Flora afbröt honom här genom en ström af ord och uttryck, med hvilka jag ej vill besudla mitt papper.

   1873: Lärobok i kemien (veckotidning), Jacob Berzelius:

   Gallan dödade foglar, då de sårades af den dermed besudlade knifspetsen.

   : Vals i tango, Povel Ramel:

   Lägg nu armen om min runda hals madame, men försiktigt så ni ej besudlar kragen.

   Etymologi: Sedan 1620 av tyska besudeln med samma betydelse, till sudeln "söla ned; sudda; slarva", av "Sud "avkok". Se även be- och sudla.

Synonymer

• befläcka
• smutsa (ner)
• skita (ner)
• vanhedra
• vanhelga
• vanära

Besläktade ord

• besudlande
• besudling

Översättningar

• engelska: besmirch ^(en), sully ^(en), taint ^(en), tarnish ^(en)
• tyska: besudeln ^(de)