beundran
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av beundran | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | beundran | beundran |
| Genitiv | beundrans | beundrans |
beundran
- det att anse, tycka eller känna att någon eller något har goda egenskaper (intelligens, kompetens, begåvning etc.); det att beundra
- Han såg på sin far med beundran i ögonen.
- Sammansättningar: beundransvärd
- Besläktade ord: beundra, beundrare
Översättningar [redigera]
det att beundra
|
|
