blida

Svenska

Substantiv

Böjningar av blida	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blida	blidan	blidor	blidorna
Genitiv	blidas	blidans	blidors	blidornas

blida -n, blidor

• uttal: /ˈblìːda/   Spela upp^?

1. (ålderdomligt) en sorts medeltida belägringsvapen bestående av en träställning med en kastarm försedd med en motvikt i en änden

   Det krävdes ett stort antal blidor för att inta fästningen.

Etymologi

Fornsvenska blidha, via medellågtyska blide från medeltidslatinska blida med samma betydelse. Från grekiska βαλίδα, balida, av βάλλειν, ballein, "kasta" (varav även bal).

Synonymer

• motviktsslunga

Översättningar

• engelska: trebuchet ^(en)

Adjektiv

blida

• uttal: /ˈblìːda/   Spela upp^?

1. böjningsform av blid