bråk

Svenska

Substantiv

Böjningar av bråk	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bråk	bråket	bråk	bråken
Genitiv	bråks	bråkets	bråks	bråkens

bråk

1. det att två eller flera personer inte är överens i någon fråga eller flera frågor och på ett snarast aggressivt och ibland våldsamt sätt ger uttryck för detta; det att bråka

   Synonymer: fajt, rabalder, slagsmål

   Det blir ofta bråk mellan djurrättsaktivisterna och minkuppfödarna.

   Det förekom bråk mellan olika ungdomsgrupper.

2. (matematik) matematiskt uttryck (vanl. lika med ett tal) bestående av två deluttryck, täljaren och nämnaren, avgränsade av ett bråkstreck; uttryckets värde är lika med kvoten mellan täljaren och nämnaren

   Har barnen lärt sig att räkna med bråk än?

Besläktade ord

det att bråka

• bråka
• bråkig

matematik

• bråkdel

Översättningar

det att bråka

Översättningar  

engelska: row (en) nederländska: ruzie (nl)

matematik

Översättningar  

engelska: fraction (en) finska: murtoluku (fi)