bråk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bråk  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bråk bråket bråk bråken
Genitiv bråks bråkets bråks bråkens

bråk

  1. det att två eller flera personer inte är överens i någon fråga eller flera frågor och på ett snarast aggressivt och ibland våldsamt sätt ger uttryck för detta; det att bråka
    Synonymer: fajt, rabalder, slagsmål
    Besläktade ord: bråka, bråkig
    Det blir ofta bråk mellan djurrättsaktivisterna och minkuppfödarna.
    Det förekom bråk mellan olika ungdomsgrupper.
  1. (matematik) matematiskt uttryck (vanl. lika med ett tal) bestående av två deluttryck, täljaren och nämnaren, avgränsade av ett bråkstreck; uttryckets värde är lika med kvoten mellan täljaren och nämnaren
    Besläktade ord: bråkdel
    Har barnen lärt sig att räkna med bråk än?

Översättningar[redigera]