brista
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska[redigera]
Verb[redigera]
| Böjningar av brista | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | brista | bristas |
| Presens | brister | brists |
| Preteritum | brast | brasts |
| Supinum | brustit | brustits |
| Imperativ | brist | – |
| Particip | ||
| Presens | bristande, bristandes | |
| Perfekt | brusten | |
brista
- gå sönder, gå i bitar; spricka
- Isen brast när jag försökte gå över.
- ha brist; vara otillräcklig, ej möta förväntningar
- Efter olyckan medgavs att rutinerna hade brustit.
- komma till en stark känslomässig punkt
- Mannen brast i gråt.
- Vanliga konstruktioner: brista ut