byling

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av byling  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ byling bylingen bylingar bylingarna
Genitiv bylings bylingens bylingars bylingarnas

byling

  1. (slang) polis
    1916: Guds vackra värld, Martin Koch:
    Ute på gatan skreko pojkarna, att bylingen tagit Frasse Hjelm - då först begrep han, att det var två poliser, som förde honom bort.
    2007 (17 apr): Tur att man inte är rädd för spöken:
    Fast egentligen är jag mest rädd för att bylingen ska stoppa mig för att jag inte fixat lyset på cykeln.
    Etymologi: Uppkommet i förbrytarspråk eller månsing, möjligen ur svenska bygel, härlett ur danska bøjle (”fånglänk”)
    Synonymer: polis, snut, bängen