polis
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av polis | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | polis | polisen | poliser | poliserna |
| Genitiv | polis | polisens | polisers | polisernas |
polis u
- uttal: /pʊˈliːs/
- samhällsorganistion med uppgift att bekämpa brottslighet och att upprätthålla lag och ordning i en stat eller stad
- Polisen vände sig till allmänheten efter tips.
- Hyperonymer: ordningsmakt
- (yrken) person som arbetar inom polisen
- Rånarna blev omringade av ett stort antal poliser.
- Synonymer: poliskvinna, polisman (föråldrat) konstapel, poliskonstapel, (slang, nedsättande) bängen, byling, farbror blå, snut, aina
- en form av försäkringsbrev, särskilt om sjöförsäkringar
Etymologi [redigera]
- samhällsorganisation
Sen 1785 av franska police med samma betydelse. Ytterst av grekiska polis "stad; stat". Besläktat med bl.a. politik, metropol, policy, politruk.
- person som arbetar inom samhällsorganisationen
Samma som 1, (samhällsorganisation).
- form av försäkringsbrev
Sedan 1855 via franska av italienska polizza med samma betydelse. Ytterst av grekiska apodeiksis "bevis".
Antonymer [redigera]
Sammansättningar [redigera]
Besläktade ord [redigera]
Översättningar [redigera]
samhällsorganisation
|
person som arbetar i samhällsorganisation
|
|