conduct

Engelska

Substantiv

Böjningar av conduct	Singular	Plural
Nominativ	conduct	conducts
Genitiv	conduct's	conducts'

conduct

• uttal: /ˈkɒndʌkt/

1. utförande; ledning; skötsel; förvaltning
2. uppförande, uppträdande (towards, to, "mot", "gentemot"); hållning; vandel

Besläktade ord

• misconduct

Verb

Böjningar av conduct	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	conduct	conducts	conduct
Preteritum	◀	conducted	▶
Perfektparticip	◀	conducted	▶
Presensparticip	◀	conducting	▶

conduct

• uttal: /kənˈdʌkt/

1. ledsaga, guida
2. leda, vara ledare för

   Little skilled in the art of conducting a siege.

   Föga kunnig i konsten att leda en belägring

3. sköta (sig), bete sig korrekt
4. leda (om ström, värme etc.); fungera som ledare för ström, värme el. dyl.
5. (musik) dirigera; leda (ett musikaliskt framförande)

Besläktade ord

• conduction
• conductive
• conductor
• misconduct