fornspråk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av fornspråk  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fornspråk fornspråket fornspråk fornspråken
Genitiv fornspråks fornspråkets fornspråks fornspråkens

fornspråk n

  1. (lingvistik) språk i den form som det talades under dess äldre eller äldsta kända skeden (i forntiden)
    2001: Artemis Fowl, Eoin Colfer (översatt av Lisbet Holst):
    Artemis öppnade filen med fornspråk på sin översättningsmaskin och valde egyptiska.
    2006: I döda språks sällskap: en bok om väldigt gamla språk, Ola Wikander:
    Det som möjliggjorde tolkningen inte bara av fornpersiskan utan även av akkadiskan och ett tredje fornspråk, elamitiskan, var upptäckten av den så kallade Behistuninskriften.
  2. (främst i bestämd form) ibland specifikt om fornsvenska
    1878: Svensk Språklära. 4:e uppl., Daniel Anton Sundén:
    Superlativen i fornspråket följer samma lagar som positiven så väl i den bestämda som obestämda böjningen.
  3. (i plural) ibland specifikt om de klassiska språken latin och klassisk grekiska (ibland även inkluderande hebreiska)