fullkomlig
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska [redigera]
Adjektiv [redigera]
| Böjningar av fullkomlig | Positiv | |
|---|---|---|
| Attributivt | ||
| Obestämd singular |
Utrum | fullkomlig |
| Neutrum | fullkomligt | |
| Bestämd singular |
Maskulinum | fullkomlige |
| Alla | fullkomliga | |
| Plural | fullkomliga | |
| Predikativt | ||
| Singular | Utrum | fullkomlig |
| Neutrum | fullkomligt | |
| Plural | fullkomliga | |
| Kompareras med mer och mest. | ||
fullkomlig
- som besitter en egenskap till (mycket) hög grad; riktig, verklig, genuin
- En fullkomlig främling satte sig bredvid mig.
- Du är fullkomligt galen!
Översättningar [redigera]
|
