genstörtig
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska [redigera]
Adjektiv [redigera]
| Böjningar av genstörtig | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | genstörtig | ▲ | |
| Neutrum | genstörtigt | ▲ | ||
| Bestämd singular |
Maskulinum | genstörtige | genstörtigare | genstörtigaste |
| Alla | genstörtiga | ▼ | genstörtigaste | |
| Plural | genstörtiga | ▼ | genstörtigaste | |
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | genstörtig | ▲ | ▲ |
| Neutrum | genstörtigt | genstörtigare | genstörtigast | |
| Plural | genstörtiga | ▼ | ▼ | |
| Adverbavledning | genstörtigt | |||
- mycket motsträvig
- 1875: Teckningar och drömmar. (Svenska Familj-Journalen):
- »Martha», sade fru Ursula, »icke får du vara genstörtig mot henne, om hon verkligen är din mor […].»
- Synonymer: genstridig, gensträvig
- 1875: Teckningar och drömmar. (Svenska Familj-Journalen):
Etymologi [redigera]
Av fornsvenska genstørtogher, av styrta sik gen (”kasta sig mot”), se även gen- och gen.
