gräns

Svenska

Substantiv

Böjningar av gräns	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gräns	gränsen	gränser	gränserna
Genitiv	gräns	gränsens	gränsers	gränsernas

gräns

1. den tänkta linje som avgör var ett geografiskt eller politiskt område slutar och ett annat börjar; i synnerhet var ett land börjar respektive slutar
2. (matematik) ett värde i en ordnad mängd som är större än (respektive mindre än) samtliga element i en given delmängd
3. en tänkt linje mellan vad som är acceptabelt beteende, och vad som inte är det

Besläktade ord

• angränsa
• angränsning
• begränsa
• begränsning
• gränsa

Sammansättningar

bristningsgräns gränsdragning gränsfall gränsfrekvens gränsgångare gränshandel gränshastighet gränskontroll gränslast gränslinje

gränslös gränsnytta gränspendlare gränspolis gränspostering gränsskikt gränssituation gränsstation gränsstolpe gränssträng

gränstrakt gränsvakt gränsvärde gränsyta gränsövergång gränsöverskridande kommungräns riksgräns smärtgräns stadsgräns

Fraser

• gå över gränsen

Översättningar

geografisk eller politisk  

danska: grænse (da) u engelska: border (en) (mellan två länder), boundary (en) finska: raja (fi) franska: frontière (fr) f

japanska: 国境 (ja) jiddisch: גרענעץ (yi) f (grenets) tyska: Grenze (de) f

matematisk  

engelska: bound (en)

beteendelinje  

danska: grænse (da) u

Se även

• gränsa till
• begränsa
• avgränsa
• minsta övre gräns
• största undre gräns