knäcka
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även knacka.
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjningar av knäcka | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | knäcka | knäckas |
| Presens | knäcker | knäcks |
| Preteritum | knäckte | knäcktes |
| Supinum | knäckt | knäckts |
| Imperativ | knäck | – |
| Particip | ||
| Presens | knäckande, knäckandes | |
| Perfekt | knäckt | |
knäcka
- bryta av hårt material
- På julen brukar vi alltid knäcka nötter
- Benet knäcktes av den kraftiga smällen
- besegra någon; bryta ner någon
- Stressen knäckte henne fullständigt.
[redigera] Översättningar
bryta av hårt material
person
