kollektiv

Se även Kollektiv.

Svenska

Adjektiv

Böjningar av kollektiv		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	kollektiv
	Neutrum	kollektivt
Bestämd singular	Maskulinum	kollektive
	Alla	kollektiva
Plural		kollektiva
		Predikativt
Singular	Utrum	kollektiv
	Neutrum	kollektivt
Plural		kollektiva
Kompareras med mer och mest.

kollektiv

1. som gäller en grupp människor, gemensam

   Vanliga konstruktioner: kollektiv bestraffning

Översättningar

• engelska: collective ^(en)

Substantiv

Böjningar av kollektiv	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kollektiv	kollektivet	kollektiv	kollektiven
Genitiv	kollektivs	kollektivets	kollektivs	kollektivens

kollektiv 1

1. en större grupp människor med gemensamma intressen

Böjningar av kollektiv	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kollektiv	kollektivet	kollektiver	kollektiverna
Genitiv	kollektivs	kollektivets	kollektivers	kollektivernas

kollektiv 2

1. (lingvistik) substantiv som i singular form betecknar ett flertal, till exempel folk och bestick

   Etymologi: ;1

Kollektiv härstammar från det latinska ordet colligere, som betyder 'samla' på svenska.

Besläktade ord

• kollekt
• kollegium
• kollega
• kollektor

Sammansättningar

• bostadskollektiv
• kollektivanställd
• kollektivavtal
• kollektivboende
• kollektivtrafik
• kollektivjordbruk
• kollektivanslutning
• kollektivisering
• kollektivism

Översättningar

grupp

• engelska: collective ^(en), corporate ^(en)