konstapel
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av konstapel | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | konstapel | konstapeln | konstaplar | konstaplarna |
| Genitiv | konstapels | konstapelns | konstaplars | konstaplarnas |
konstapel
- lägre polisman, dito sjöunderofficer
