krage

Svenska

Substantiv

Böjningar av krage	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krage	kragen	kragar	kragarna
Genitiv	krages	kragens	kragars	kragarnas

krage

1. del av skjorta eller annat klädesplagg som löper runt halsen

   Fraser: ta sig i kragen (rycka upp sig, skärpa till sig, skärpa sig)

2. liknande form eller placering på andra slags föremål

Etymologi

Sedan cirka mitten av 1300-talet.

Sammansättningar

frackkrage gullkrage kappkrage kavajkrage kragknapp kraglös kragnummer

kragskivling kragsnibb kragsten kragstorlek kragstövel löskrage minkkrage ollonkrage polokrage

prästkrage pälskrage regnkrage ringkrage rockkrage rullkrage rundkrage ryschkrage sammetskrage

sjömanskrage skinnkrage skjortkrage snibbkrage spetskrage stärkkrage stövelkrage överrockskrage