löpa

Svenska

Verb

Böjningar av löpa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	löpa	löpas
Presens	löper	löps, löpes
Preteritum	löpte	löptes
Supinum	löpt	löpts
Imperativ	löp	–
Particip
Presens	löpande, löpandes
Perfekt	löpt

Böjningar av löpa 1	Aktiv	Passiv
Infinitiv	löpa	löpas
Presens	löper	löps
Preteritum	lopp	lopps
Supinum	lupit	lupits
Imperativ	löp	–
Particip
Presens	löpande, löpandes
Perfekt	lupen
Not: Ålderdomlig böjning.

löpa

1. springa, ofta i tävlings- eller träningssyfte kring en bana e.d.
2. springa bort efter att ha blivit fasttagen

   Han lät tjuven löpa.

3. sträcka sig

   Traversen löper längs takbalken.

4. (om t.ex. aktivitet) pågå utan störningar

   De hade satt sig runt bordet och samtalet löpte fritt.

   Vanliga konstruktioner: löpa på

5. (om djur) ha period av ökad könsdrift, vara brunstig (ofta om hundar eller katter)
6. vara utsatt för risk

   Du löper stor fara att bli dödad inom kort.

Etymologi

Av fornsvenska löpa, av fornnordiska hlaupa, av urgermanska *hlaupanan. Besläktat med bland annat engelska leap och tyska laufen.

Besläktade ord

• lopp
• löpa
• löpare
• löpe
• vidlyftig

Sammansättningar

• anlupen
• blåanlupen
• bortlupen
• genomlupen
• förlupen
• mossbelupen
• tilländalupen
• upplupen
• utlupen
• överlupen

Fraser

• löpa på
• löpa ut

Översättningar

springa  

engelska: run (en)

finska: juosta (fi)

sträcka sig  

vara brunstig  

engelska: be in oestrus (en), be in the heat (en)