mö

Svenska

Substantiv

Böjningar av mö	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mö	mön	mör	mörna
Genitiv	mös	möns	mörs	mörnas

mö

1. flicka, ung ogift kvinna

   1875: "Lille Viggs äfventyr på julafton", Viktor Rydberg:

   Fager mö och glädtig pilt,
   pojkens kynne litet vildt,
   flickans lynne ljuft och mildt.

   Sammansättningar: ungmö, fästmö, möhippa

   Fraser: gammal mö

   Etymologi: Runsvenska, nominativ māʀ (mar, maʀ), ackusativ møy (my), fornsvenska, nominativ mār, ackusativ mø̄, plural mø̄iar, fornisländska, nominativ mǽr, ackusativ mey, plural meyjar, nyisländska mær, mey, meyjar, norska møy, danska mø, gotiska mawi av urgermanska *mawī- < *maʒwī-, bildat med ett femininsuffix -ī till roten *maʒ- som även föreligger i gotiska magus, runsvenska maʒuʀ (makuʀ), fornisländska mǫgr, nyisländska mögur ’son’ ’ung man’.

Översättningar

flicka, ung ogift kvinna

• polska: panna ^(pl) f, dziewica ^(pl) f
• tyska: Jungfer ^(de) f, Jungfrau ^(de) f

Vepsiska

Pronomen

mö

1. vi