flicka

Svenska

Substantiv

Böjningar av flicka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	flicka	flickan	flickor	flickorna
Genitiv	flickas	flickans	flickors	flickornas
Som förled i sammansättningar används flick- eller flicke-.

flicka

1. ett barn av kvinnligt kön

   Antonymer: pojke

2. kvinna

   1993: När en flicka talar skånska, Danne Stråhed:

   När en flicka talar skånska / ett språk som jag förstår / då känns det lite extra hur mitt hjärta slår

Synonymer

• (slang) brallis, brud, brutta, fjälla
• (raggarslang) spätta, mök
• böna
• gräbba (Skåne)
• jänta (norra Sverige)
• snäcka, toppsnäcka
• stinta (norra Sverige)
• tjej (ursprungligen romani, inlånat i svenska: i huvudsak för ung flicka, ibland använt av (oftare än om) även äldre kvinnor)
• tjolanta
• tös

Användning

I formella sammanhang dras oftast en skarp gräns där en icke-myndig person av kvinnligt kön betecknas som en flicka, medan en myndig person betecknas som en kvinna, d v s en 17-årig flicka, men en 18-årig kvinna. I ett mindre formellt sammanhang hade flicka eller det vardagliga ordet tjej kunnat användas om både 17- och 18-åringen.

Sammansättningar

badflicka barflicka barnflicka familjeflicka flickbok flickjägare flicknamn flickpension flickrum flickskola flicktycke flickår

gatflicka glädjeflicka nisseflicka nummerflicka omslagsflicka pojkflicka skolflicka springflicka ungkarlsflicka vallflicka

Översättningar

barn av kvinnligt kön  

bokmål: jente (no), pike (no) bretonska: plac'h (br), merc'h (br) danska: pige (da) u engelska: girl (en) esperanto: knabino (eo) estniska: tüdruk (et) f finska: tyttö (fi) f franska: jeune fille (fr) f färöiska: genta (fo) f

georgiska: გოგო (ka), გოგონა (ka) isländska: stúlka (is) f italienska: ragazza (it) f, bambina (it) f latin: puella (la) f nederländska: meisje (nl) n polska: dziewczyna (pl) f spanska: muchacha (es) f, niña (es) f, chica (es) f, moza (es) f tyska: Mädchen (de) n