mor

Se även mör, môr och mór.

Svenska

Substantiv

Böjningar av mor 1.1-1.2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mor	modern	mödrar	mödrarna
Genitiv	mors	moderns	mödrars	mödrarnas

mor 1

• uttal: /muːr/

1. kortform av moder, särskilt vanligt vid direkt tilltal

   Vi vill beklaga din mors plötsliga död.

2. (ålderdomligt) om (äldre) kvinna med ansvarställning; husmor

   Har du köpt någon mjölk idag, mor?

   Inte ska väl mor Agda behöva baka fikabröd åt hela herrskapet.

Böjningar av mor 2.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mor	moren	morer	morerna
Genitiv	mors	morens	morers	morernas

mor 2

• uttal: /muːr/ eller /moːr/

1. benämning på mörkhyad nordafrikansk muslimsk folkgrupp, ättlingar till de muslimer som bodde i det som idag är Spanien

   Cordoba, morernas sista fäste på Iberiska halvön, erövrades av spanjorerna 1492.

   Etymologi: Sen 1700 från tyska Maurus. Troligen ursprungligen av feniciska mawharim "västerlänningar", latinsk form mauri. I övrigt via spanska moros som betecknade araber och berber som erövrade Iberiska halvön under 700-talet. Se även mauretanier, morian.

Sammansättningar

• farmor
• gammelmor
• husmor
• matmor
• mormor

Besläktade ord

folkgrupp

• morisk

Översättningar

kvinnlig förälder — se moder

person av muslimsk folkgrupp  

bokmål: maurer (no) m engelska: Moor (en) franska: Maure (fr) mf, More (fr) mf

nynorska: maurar (nn) m spanska: moro (es) m mora (es) f tyska: Maure (de) m

Bretonska

Substantiv

mor

1. hav