nattfall

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även náttfall.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av nattfall  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ nattfall nattfallet
Genitiv nattfalls nattfallets

nattfall n

  1. (litterärt, mindre vanligt) skymning; övergång från dagsljus till nattens mörker
    1972: -och ingen saknade dem, Albert Olsson:
    Färden gick långsamt men de kom dock fram till Eriksholm före nattfallet.
    2009: Nya lovtal, Per Wästberg:
    Metaforerna myllrar, och så blir det stilla som på en vattenyta i nattfallet.
    Synonymer: kvällning