norm

Svenska

Substantiv

Böjningar av norm	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	norm	normen	normer	normerna
Genitiv	norms	normens	normers	normernas

norm

1. det som anses vara normalt; regel, rättesnöre, mönster

   Synonymer: handlingsregel, förebild

2. (matematik) längd av en vektor; funktion på ett vektorrum som uppfyller villkoren:
   1. ‖v‖ ≥ 0 och ‖v‖ = 0 omm v = 0
   2. ‖a v‖ = |a| ‖v‖, där a tillhör den kropp över vilken vektorrummet är definierat och |a| är absolutbeloppet av a
   3. ‖v + w‖ ≤ ‖v‖ + ‖w‖

   Synonymer: absolutbelopp (vardagligt), belopp (vardagligt), längd (i synnerhet i ändligdimensionella rum)

Besläktade ord

regel

• normativ
• normativitet
• normera

Sammansättningar

regel

• heteronormativitet

längd av vektor

• pseudonorm
• seminorm

Översättningar

det som anses normalt  

bokmål: norm (no) engelska: norm (en)

franska: norme (fr) m spanska: norma (es) f