norm

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av norm	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	norm	normen	normer	normerna
Genitiv	norms	normens	normers	normernas

norm

1. (matematik) längd av en vektor; en funktion på ett vektorrum som uppfyller villkoren:
   1. || v || ≥ 0 och || v || = 0 omm v=0
   2. || a v || = | a | || v || där a tillhör den kropp över vilken vektorrummet är definierat och | a | är absolutbeloppet av a
   3. || v + w || ≤ || v || + || w ||

[redigera] Synonymer

• absolutbelopp (vardagligt)
• belopp (vardagligt)
• längd (i synnerhet i ändligdimensionella rum)