norm

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Norm.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av norm  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ norm normen normer normerna
Genitiv norms normens normers normernas

norm

  1. det som anses vara normalt; regel, rättesnöre, mönster
    Synonymer: handlingsregel, förebild
  2. (matematik) längd av en vektor; funktion på ett vektorrum som uppfyller villkoren:
    1. v‖ ≥ 0 och ‖v‖ = 0 omm v = 0
    2. a v‖ = |a| ‖v‖, där a tillhör den kropp över vilken vektorrummet är definierat och |a| är absolutbeloppet av a
    3. v + w‖ ≤ ‖v‖ + ‖w
    Synonymer: absolutbelopp (vardagligt), belopp (vardagligt), längd (i synnerhet i ändligdimensionella rum)

Besläktade ord[redigera]

regel

Sammansättningar[redigera]

regel
längd av vektor

Översättningar[redigera]