officer

Svenska

Substantiv

Böjningar av officer	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	officer	officeren, officern	officerare1	officerarna
Genitiv	officers	officerens, officerns	officerares1	officerarnas
Not: Se under grammatikrubriken

officer

• uttal: [åfis'e:r]

1. högre befälsperson inom krigsmakt

   Sammansättningar: arméofficer, artilleriofficer, bataljonsofficer, dagofficer, flaggunderofficer, flygofficer, garnisonsofficer, infanteriofficer, kavalleriofficer, marinofficer, officersaspirant, officersboställe, officersförbund, officersgrad, officershögskola, officerskår, officersmäss, officersutbildning, officersämne, pansarvärnsofficer, plutonsofficer, regementsofficer, reservofficer, sambandsofficer, sjöofficer, stabsofficer, subalternofficer (ur bruk), underhållsofficer, underofficer, underrättelseofficer, yrkesofficer

   Grammatik: I äldre tid användes pluralformerna officerer(s) i obestämd form, och officererna(s) i bestämd form. De förekommer i viss mån fortfarande, men inte alls lika frekvent.

Översättningar

Översättningar  

danska: officer (da) engelska: officer (en) estniska: ohvitser (et) finska: upseeri (fi) franska: officier (fr) grekiska: αξιωματικός (el) indonesiska: perwira (id) isländska: liðsforingi (is), offisér (is) italienska: ufficiale (it) lettiska: virsnieks (lv) litauiska: karininkas (lt) nederländska: officier (fr)

bokmål: offiser (no) polska: oficer (pl) portugisiska: oficial (pt) rumänska: ofiţer (ro) ryska: офицер (ru) slovakiska: dôstojník (sk) slovenska: častnik (sv) spanska: oficial (es) tjeckiska: důstojník (cs) turkiska: subay (tr) tyska: Offizier (de) ungerska: katonatiszt (hu), tiszt (hu)

Se även

• officerare