officer

Svenska

Substantiv

Böjningar av officer	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	officer	officeren, officern	officerare1	officerarna
Genitiv	officers	officerens, officerns	officerares1	officerarnas
Not: Se under grammatikrubriken

officer

• uttal: [åfis'e:r]

1. högre befälsperson inom krigsmakt

Sammansättningar

arméofficer artilleriofficer bataljonsofficer dagofficer flaggunderofficer flygofficer garnisonsofficer infanteriofficer

kavalleriofficer marinofficer officersaspirant officersboställe officersförbund officersgrad officershögskola

officerskår officersmäss officersutbildning officersämne pansarvärnsofficer plutonsofficer regementsofficer reservofficer

sambandsofficer sjöofficer stabsofficer subalternofficer (ur bruk) underhållsofficer underofficer underrättelseofficer yrkesofficer

Grammatik

befälsperson

I äldre tid användes pluralformerna officerer(s) i obestämd form, och officererna(s) i bestämd form. De förekommer i viss mån fortfarande, men inte alls lika frekvent.

Översättningar

Översättningar  

danska: officer (da) engelska: officer (en) estniska: ohvitser (et) finska: upseeri (fi) franska: officier (fr) grekiska: αξιωματικός (el) indonesiska: perwira (id) isländska: liðsforingi (is), offisér (is) italienska: ufficiale (it) lettiska: virsnieks (lv) litauiska: karininkas (lt) nederländska: officier (fr)

bokmål: offiser (no) polska: oficer (pl) portugisiska: oficial (pt) rumänska: ofiţer (ro) ryska: офицер (ru) slovakiska: dôstojník (sk) slovenska: častnik (sv) spanska: oficial (es) tjeckiska: důstojník (cs) turkiska: subay (tr) tyska: Offizier (de) ungerska: katonatiszt (hu), tiszt (hu)

Se även

• officerare