officer

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av officer  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ officer officeren, officern officerare1 officerarna
Genitiv officers officerens, officerns officerares1 officerarnas
Not:
  1. Se under grammatikrubriken

officer

  1. högre befälsperson inom krigsmakt
    Sammansättningar: arméofficer, artilleriofficer, bataljonsofficer, dagofficer, flaggunderofficer, flygofficer, garnisonsofficer, infanteriofficer, kavalleriofficer, marinofficer, officersaspirant, officersboställe, officersförbund, officersgrad, officershögskola, officerskår, officersmäss, officersutbildning, officersämne, pansarvärnsofficer, plutonsofficer, regementsofficer, reservofficer, sambandsofficer, sjöofficer, stabsofficer, subalternofficer (ur bruk), underhållsofficer, underofficer, underrättelseofficer, yrkesofficer
    Grammatik: I äldre tid användes pluralformerna officerer(s) i obestämd form, och officererna(s) i bestämd form. De förekommer i viss mån fortfarande, men inte alls lika frekvent.

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]