omyndighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av omyndighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ omyndighet omyndigheten
Genitiv omyndighets omyndighetens

omyndighet u

  1. det att vara omyndig
    Jämför: myndighet
    Se även tesaurus: Underlägsenhet, Ungdom, Ofrihet