orden

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av orden  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ orden orden ordnar ordnarna
Genitiv ordens ordens ordnars ordnarnas

orden

  1. slutet samfund, ofta hemligt
    Sammansättningar: riddarorden
  2. utmärkelse, t. ex. serafimerorden
    Sammansättningar: förtjänstorden, ordensförläning, ordensregn, statsorden
  3. böjningsform av ord

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av orden  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ orden ordenen ordener ordenene
Genitiv ordens ordenens ordeners ordenenes

orden m

  1. ordning
  2. orden

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

orden u

  1. ordning
  2. orden

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

orden m

  1. ordning
  2. orden