ordning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
ordning

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ordning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ordning ordningen ordningar ordningarna
Genitiv ordnings ordningens ordningars ordningarnas

ordning

  1. (endast grundform) regelbundet inbördes förhållande mellan olika föremål, personer, händelser eller mer abstrakta företeelser
    Synonymer: organisation, system, arrangemang
    Antonymer: oordning, oreda
    Fraser: vara i sin ordning
  2. allmänna förhållanden i enlighet med bestämda regler, lagar e.d., eller i enlighet med vanlig praxis, bruk, sed, e.d.
    Synonymer: disciplin, hyfs, skick
    Fraser: (konkreta) den allmänna ordningen; upprätthålla/störa/återställa ordningen
    Fraser: (idiom) lag och ordning; vän av ordning
  3. (endast grundform) lämpligt skick för användning
    Kan du få ordning på trädgården?
    Kan du göra i ordning lite fika?
    Synonymer: reda
    Vanliga konstruktioner: få ordning på, göra i ordning
  4. bestämd följd, uppställning e.d.
    Synonymer: tur, turordning
    Fraser: i tur och ordning
  5. (inplacering i) kategori eller grupp som något tillhör med hänsyn till storlek, komplexitet, värde e.d., efter nivå på rangskala
    Synonymer: rang, storlek
    Sammansättningar: storleksordning
    Fraser: av första ordningen, av en högre ordning, av en lägre ordning
  6. (biologi) taxonomisk rang mellan klass och familj inom den biologiska systematiken
    Sammansättningar: överordning, underordning, infraordning, parvordning
  7. (matematik, om en term i ett polynom) det tal, som anger summan av variablernas potenser
    Polynomet har två termer av ordning 5, nämligen och .
  8. (matematik, om en differentialekvation) det tal, som anger det största antal konsekutiva derivator som tas av den obekanta funktionen
    Ekvationen är ett exempel på en andra ordningens differentialekvation.

Översättningar[redigera]