ordning
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av ordning 1.2-1.5 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | ordning | ordningen | ordningar | ordningarna |
| Genitiv | ordnings | ordningens | ordningars | ordningarnas |
ordning
- (endast grundform) lämpligt skick för användning
- Kan du få ordning på trädgården?
- Kan du göra i ordning lite fika?
- Antonymer: oordning
- följd, system
- (biologi) nivå inom Linnés sexualsystem mellan klass och familj
- (matematik, om en differentialekvation) det tal, som anger det största antal konsekutiva derivator som tas av den obekanta funktionen
- Ekvationen
är ett exempel på en andra ordningens differentialekvation.
- Ekvationen
- (matematik, om en term i ett polynom) det tal, som anger summan av variablernas potenser
- Polynomet
har två termer av ordning 5, nämligen
och
.
- Polynomet
Översättningar[redigera]
2. system
är ett exempel på en andra ordningens differentialekvation.
har två termer av ordning 5, nämligen
och
.