pinne

Svenska

Substantiv

Böjningar av pinne	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pinne	pinnen	pinnar	pinnarna
Genitiv	pinnes	pinnens	pinnars	pinnarnas

pinne

1. tunn, långsmal träbit, särskilt och avbruten eller nedfallen gren eller liknande
2. (bowling) poäng

   Vi förlorade totalen i andra serien med 5 pinnar.

3. (sportjournalistik) poäng som ett lag tillgodoräkna sig från en match till serietabellen

   Laget lyckades få till ett oavgjort resultat och fick därmed en välbehövlig pinne, vilket kan göra att de klarar sig kvar i serien.

Besläktade ord

• pinna
• pinnig
• pinning

Sammansättningar

abborrpinne giftpinne glasspinne pekpinne pinnglass pinnhål pinnmat

pinnsoffa pinnstol pinnved träpinne tältpinne whiskypinne

Översättningar

träbit  

engelska: stick (en) isländska: prik (is) n