prutta
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Verb [redigera]
| Böjningar av prutta | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | prutta | pruttas |
| Presens | pruttar | pruttas |
| Preteritum | pruttade | pruttades |
| Supinum | pruttat | pruttats |
| Imperativ | prutta | – |
| Particip | ||
| Presens | pruttande, pruttandes | |
| Perfekt | pruttad | |
prutta -de , -t
- uttal: 'pru,ta /ˈprɵˌta/
- (vardagligt) ljudligt släppa ut gas genom ändtärmen
- Varför pruttade du i mitt ansikte, ditt äckel?
- Jag bara måste prutta lite.
- Synonymer: braka, fisa, fjärta, flatulera, möga (skånska), möka, släppa sig, släppa väder, pruppa
Etymologi [redigera]
Sedan 1771 av dialektala prutta. Av ljudhärmande ursprung.
