pudel

Vit pudel (1)

Svenska

Substantiv

Böjningar av pudel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pudel	pudeln	pudlar	pudlarna
Genitiv	pudels	pudelns	pudlars	pudlarnas

pudel

• uttal: /ˈpʉːdɛl/

1. intelligent och lättlärd medelstor hundras med hängande öron och ullig päls, ofta används beteckningen för dvärgpudel

   En stereotyp om pudlar är att de nästan bara ägs av äldre överklasstanter.

2. (politik) offentlig ursäkt efter (politiskt) fiasko

   Vanliga konstruktioner: göra en pudel

   Utrikesministern gjorde en pudel på presskonferensen.

Etymologi

Sedan sent 1700-tal från tyska Pudel(hund) av pudeln "plaska i vatten", besläktat med svenska puddla med samma betydelse samt pöl. Ordet kommer från att pudeln användes vid jakt av vattenfågel.

Sammansättningar

• luspudel

Fraser

• att göra en pudel
• klok som en pudel
• pudelns kärna - om en företeelses sanna natur, sedan 1876 från Goethes Faust

Hyponymer

hundras

• kungspudel
• dvärgpudel
• toypudel

Översättningar

rundras  

bokmål: puddel (no) m danska: puddelhund (da) u engelska: poodle (en) estniska: puudel (et), puudlikoer (et) esperanto: pudelo (eo) finska: villakoira (fi)

franska: barbet (fr) m, barbette (fr) f nederländska: poedel (nl) nynorska: puddel (nn) m spanska: caniche (es) tyska: Pudel (de)

Estniska

Substantiv

pudel

1. flaska