ruckel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ruckel  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ruckel rucklet ruckel rucklen
Genitiv ruckels rucklets ruckels rucklens

ruckel

  1. (vardagligt) (övergivet) hus i mycket dåligt skick
    Jämför: kåk
  2. (vardagligt) osunt leverne; omåttligt festande och supande
    Besläktade ord: ruckla, rucklare

Översättningar[redigera]