runka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av runka  Aktiv Passiv
Infinitiv runka runkas
Presens runkar runkas
Preteritum runkade runkades
Supinum runkat runkats
Imperativ runka
Particip
Presens runkande, runkandes
Perfekt runkad

runka

  1. skaka ålderdomligt eller dialektalt? Om man använder det här ordet i den här betydelsen i dag föreligger stor risk för "oväntade" associationer eller rent av missförstånd.
    Filmjölken ska runkas före öppning.
    Synonymer: ruska
    1830: Famillen H***, Fredrika Bremer:
    Hennes Nåd runkade på hufvudet, såsom. till accompagnement af egna tankar.
  2. (slang) masturbera, onanera, främst om manlig onani, men även i mindre utsträckning om kvinnlig sådan
    Synonymer: masturbera, onanera, (slang) dra en handtralla, dra en Tarzan, ha en dejt med Lena Handén, ruska tupp, spela fickpingis, spela skinnflöjt, spela skinnbanjo, åka skinnhiss
    Han runkade i duschen.
    1974: Kommer upp i tö, s. 405, Hannu Salama:
    Och fanns det inget annat tog han bibeln och runkade tillsammans med den, läste på nytt hur Dina blev våldtagen och hur David förförde Batseba och Davids äldsta son sin syster, och Noas döttrar förförde sin far, [...]
    2010: Livets ord, Magnus Betnér:
    Jag vet inte hur ni gör om ni ska ta er ett snabbrunk. Okej. Kille, tjej, spelar ju ingen roll; tjejer runkar lika mycket.

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av runka  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ runka runkan runkor runkorna
Genitiv runkas runkans runkors runkornas

runka

  1. ett stångvapen med symmetriska, uppåtböjda sidoklingor
    1943: Bardisanen som svenskt drabant- och befälsvapen, Heribert Seitz:
    Den äldre vapenforskningens stora auktoritet Wendelin Boeheim* definierar (1890) emellertid ordet bardisan med utgångspunkt i ett annat stångvapen, runkan: [...]

Isländska[redigera]

Verb[redigera]

runka

  1. (slang, reflexivt:sér / sín) runka, onanera