dal

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även dał.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av dal  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dal dalen dalar dalarna
Genitiv dals dalens dalars dalarnas

dal

  1. lägre område mellan två berg, åsar eller kullar
    Etymologi: Av fornsvenska dal, av fornnordiska dalr, av urgermanska *dalan. Besläktat med isländska dalur, tyska Tal, engelska dale och nederländska dal. Besläktat med däld.
    Antonymer: berg
    Besläktade ord: dala, Dalarna
    Sammansättningar: dalbotten, dalgång, dalkittel, dalkjusa, dalripa, dalskida, dalsänka, högfjällsdal, klyftdal
    Se även: dala, däld, hålväg, kittel, klyfta, ravin, sänka

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av dal  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dal dalen daler dalene
Genitiv dals dalens dalers dalenes

dal m

  1. dal

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av dal  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dal dalen dale dalene
Genitiv dals dalens dales dalenes

dal u

  1. dal

Verb[redigera]

dal

  1. böjningsform av dale

Fornsvenska[redigera]

Substantiv[redigera]

dal m

  1. dal

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

dal

  1. böjningsform av dalur

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av dal  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dal dalen dalar dalane

dal m

  1. dal

Älvdalska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av dal  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dal daln dalir dalir
Ackusativ dal daln dali dalį
Dativ dali dalim dalum dalum

dal m

  1. dal