sten

Se även Sten.

Svenska

Substantiv

Böjningar av sten 1., 3.	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sten	stenen
Genitiv	stens	stenens

Böjningar av sten 2., 4.‑6.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sten	stenen	stenar	stenarna
Genitiv	stens	stenens	stenars	stenarnas

sten

1. en typ av mineraliskt material
2. (lös) bit av materialet sten (1.) för stor för att kunna betecknas som ett sandkorn
3. (geologi) en jordart med kornstorlek mellan 60 och 200 mm
4. spelpjäs i ett flertal olika spel, bland annat go
5. en bit av ett mer eller mindre ädelt mineral innefattat i ett smycke
6. (kortform) stoff av mineralsalter som ansamlats i djur- eller människokropp som exempelvis njursten eller tandsten

Etymologi

Av fornsvenska sten. Gemensamt germanskt ord; besläktat med isländska steinn, norska stein, tyska Stein, engelska stone, med anknytningar i slaviska språk och möjligen även grekiska.

Besläktade ord

• stena
• stenig
• sten-

Sammansättningar

• gallsten
• gatsten
• gravsten
• gråsten
• kantsten
• kiselsten
• njursten
• sandsten
• småsten
• stenhård
• stenmur
• stenparti
• stenröse
• stensatt
• stensättning
• stentuff
• tandsten
• ädelsten

Fraser

• över stock och sten
• kasta sten i glashus
• lägga sten på börda
• Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus.
• På rullande sten växer ingen mossa.
• vända på alla stenar

Översättningar

material  

danska: sten (da) engelska: stone (en) finska: kivi (fi)

franska: pierre (fr) f polska: kamień (pl) m tyska: Stein (de)

stycke  

danska: sten (da) u engelska: stone (en), pebble (en) (liten), rock (en) finska: kivi (fi) franska: pierre (fr) f grönländska: ujarak (kl)

nederländska: steen (nl) nordsamiska: geađgi (se) polska: kamień (pl) m tyska: Stein (de) vilamoviska: śtaen (wym)

pjäs  

danska: sten (da) u engelska: stone (en)

polska: kamień (pl) m tyska: Stein (de)

i smycke  

danska: sten (da) u finska: kivi (fi)

tyska: Stein (de)

Kvalitetskontroll - översättning

Denna artikel har översättningar som behöver ses över.

• frisiska: stien ^(fy)
• italienska: pietra ^(it) f, roccia ^(it) f
• latin: lapis ^(la)

Se även

• berg
• bergart

Bokmål

Substantiv

Böjningar av sten	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sten	stenen	stener	stenene
Genitiv	stens	stenens	steners	stenenes

sten m

1. sten

   Varianter: stein

   Sammansättningar: edelsten

Danska

Substantiv

Böjningar av sten	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sten	stenen	sten	stenene
Genitiv	stens	stenens	stens	stenenes

sten u

1. sten

Fornsvenska

Substantiv

sten m

1. sten

   Æn oxe stangar man ælla kono til dødh, tha skal oxa brytas nidhir mz stenom til dødh oc enghin skal magha æta køth hans.

   Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds, ska oxen stenas till döds och ingen får äta dess kött.

2. ädelsten
3. (anatomi) testikel
4. kärna i frukt
5. oönskad stenliknande bildning, till exempel som njursten i njurarna